Det har kommit en ny utbildnings-sida i Internet-användning, Internetkunskap
Den verkar ha nästan samma syfte som den här sidan, och kanske gör den till och med Detdemokratiskaverktyget.se överflödig. Om deras infallsvinkel är bred nog.
Det skulle vara så oerhört skönt om jag kunde känna att det här projektet är överflödigt. Jag skapade det nämligen inte av rent intresse, den största drivkraften är rädsla för hur folket kommer låta vårt samhälle utvecklas om de inte lär sig att ta till sig Internet som det demokratiska verktyg det är och förstå hur viktigt det är.
Projektet har legat på is på grund av min egen orkeslöshet, men det ligger alltid i bakhuvudet och naggar. Om sidan Internetkunskap gör det här projektet överflödigt så skulle det var en sten lyft från min axlar.
Visar inlägg med etikett internet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett internet. Visa alla inlägg
onsdag 17 mars 2010
söndag 12 april 2009
Motion om att förstå IT-samhället
Jag har filat på en motion om att anordna ett utbildningsseminarium om informationssamhället för politiker.
Internet är idag en stor del i många individers liv. Detta har inte minst märkts i det stora motstånd som uppstått bland IT-insatta från en rad olika samhällsskikt mot FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet och ACTA som direkt försöker påverka hur Internet används. Det mest förekommande argumentet från båda sidor har varit att den andra sidan inte förstår. Därför behöver vi utbilda oss.
Några koncept som det behövs större insikt om är Open source, Creative commons, dokumentation och länkning, fördelen med rapportering enligt wikipediamodellen och hur kommunikation har underlättats i en rad olika sammanhang, till exempel för individer som har kontakt med psykvården men har haft svårt att upprätthålla den kontakten på grund av rädslor för att prata i telefon, med mera. Och än viktigare, hur Internet idag används som ett demokratifördjupande verktyg. Även tekniska aspekter måste belysas, så som vilka vägar information som skickas över Internet kan ta.
Alla dessa koncept är en viktig del av vardagen för många, och ofta är det en förutsättning för deras välbefinnande. Därför är det viktigt att vi som folkvalda sätter oss in i dessa koncept och förstår dem från grunden.
Vi föreslår att man anordnar ett utbildningsseminarium för sina folkvalda där man hyr in sakkunniga individer för att föreläsa om Internet och dess inverkan på individen, demokratin och samhällets kommunikationsflöde.
Tack.
Internet är idag en stor del i många individers liv. Detta har inte minst märkts i det stora motstånd som uppstått bland IT-insatta från en rad olika samhällsskikt mot FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet och ACTA som direkt försöker påverka hur Internet används. Det mest förekommande argumentet från båda sidor har varit att den andra sidan inte förstår. Därför behöver vi utbilda oss.
Några koncept som det behövs större insikt om är Open source, Creative commons, dokumentation och länkning, fördelen med rapportering enligt wikipediamodellen och hur kommunikation har underlättats i en rad olika sammanhang, till exempel för individer som har kontakt med psykvården men har haft svårt att upprätthålla den kontakten på grund av rädslor för att prata i telefon, med mera. Och än viktigare, hur Internet idag används som ett demokratifördjupande verktyg. Även tekniska aspekter måste belysas, så som vilka vägar information som skickas över Internet kan ta.
Alla dessa koncept är en viktig del av vardagen för många, och ofta är det en förutsättning för deras välbefinnande. Därför är det viktigt att vi som folkvalda sätter oss in i dessa koncept och förstår dem från grunden.
Vi föreslår att man anordnar ett utbildningsseminarium för sina folkvalda där man hyr in sakkunniga individer för att föreläsa om Internet och dess inverkan på individen, demokratin och samhällets kommunikationsflöde.
Tack.
onsdag 18 mars 2009
Internet för demokratin
Kampanjen för att befria Dawit Isaak börjar få resultat. Och det var med hjälp av bloggosfären och Internet som detta predikament uppmärksammades.
Läs mer på Bloggvärldsbloggen.
Skriv på protestlistan du med, det är enkelt. Det är bara att fylla i ditt fulla namn i den vita rutan längst upp till höger.
Läs mer på Bloggvärldsbloggen.
"Ända sedan Dawit fängslades har människor både i Sverige och andra länder kämpat för att få honom fri. Svenska Journalistförbundet, Reportrar utan gränser och stödföreningen Free Dawit Isaak har enträget jobbat med att uppvakta Eritreas ambassad och göra namninsamlingar, och ligga på UD för att de ska agera i ärendet. Ändå är det få svenskar som känner till Dawit Isaak, som är den ende svensk som finns med på Amnestys lista över politiska fångar."
Skriv på protestlistan du med, det är enkelt. Det är bara att fylla i ditt fulla namn i den vita rutan längst upp till höger.
onsdag 11 mars 2009
Informationshysteri
Det här inlägget skrevs först som en kommentar till ett inlägg på bloggvärldsbloggen. Den (sken) demokratiska bloggosfären
Jag undrar jag. Det känns som att det blivit en viss hysteri över att vara snabbast i bloggosfären. Man ska helst följa trettio bloggar och hela tiden länka till det man anser vara den senaste viktiga insikten. Jag tycker mig börja se ett problem som jag inte var medveten om förut, och det är att de koncept som håller, som är starka och kräver en del att utveckla ännu mer glöms bort i flödet av koncept som behandlas i informationsmotorvägen. Det känns som att den gamla förutsägelsen att Internet motverkar att man sätter sig in i koncept på djupet. (Se artikeln Is the web helping us evolve av David Brin.)
Jag tror som David Brin, att det kommer balansera sig, och de som annars skulle varit de som fördjupar sig fortfarande kommer att vara det, de har ju aldrig varit en majoritet. Men det är så oerhört lätt att ryckas med, känna pressen att man hela tiden måste vara med och uppdaterad. Bloggosfären suger upp mycket tid med upprepningar av koncept från olika tangentbord trots att RSS-läsare gör läsprocessen bra mycket snabbare. Man kan förvisso minska antalet flöden man prenumererar på, men då är det lätt att gå miste om den extra nyanseringen man kan få av flera infallsvinklar. Det går att prenumerera bara på vissa nyckelord, men då är det så lätt att glömma att det finns mer som är viktigt att vara medveten om än just det man själv intresserar sig för. Till slut inser man att man inte har tid för annat än att hålla sig uppdaterad. Jag behöver skriva ett kapitel om hur man begränsar sig utan att gå miste om det breda perspektivet, men jag vet ärligt talat inte hur man gör.
Edit: Fast när jag tänker efter, det som står i kapitlet om att använda källförteckningar och källhänvisningar borde ju fungera i detta syfte med.
Edit 2: Se även Sagor från livbåten.
Jag undrar jag. Det känns som att det blivit en viss hysteri över att vara snabbast i bloggosfären. Man ska helst följa trettio bloggar och hela tiden länka till det man anser vara den senaste viktiga insikten. Jag tycker mig börja se ett problem som jag inte var medveten om förut, och det är att de koncept som håller, som är starka och kräver en del att utveckla ännu mer glöms bort i flödet av koncept som behandlas i informationsmotorvägen. Det känns som att den gamla förutsägelsen att Internet motverkar att man sätter sig in i koncept på djupet. (Se artikeln Is the web helping us evolve av David Brin.)
Jag tror som David Brin, att det kommer balansera sig, och de som annars skulle varit de som fördjupar sig fortfarande kommer att vara det, de har ju aldrig varit en majoritet. Men det är så oerhört lätt att ryckas med, känna pressen att man hela tiden måste vara med och uppdaterad. Bloggosfären suger upp mycket tid med upprepningar av koncept från olika tangentbord trots att RSS-läsare gör läsprocessen bra mycket snabbare. Man kan förvisso minska antalet flöden man prenumererar på, men då är det lätt att gå miste om den extra nyanseringen man kan få av flera infallsvinklar. Det går att prenumerera bara på vissa nyckelord, men då är det så lätt att glömma att det finns mer som är viktigt att vara medveten om än just det man själv intresserar sig för. Till slut inser man att man inte har tid för annat än att hålla sig uppdaterad. Jag behöver skriva ett kapitel om hur man begränsar sig utan att gå miste om det breda perspektivet, men jag vet ärligt talat inte hur man gör.
Edit: Fast när jag tänker efter, det som står i kapitlet om att använda källförteckningar och källhänvisningar borde ju fungera i detta syfte med.
Edit 2: Se även Sagor från livbåten.
fredag 9 januari 2009
Statusrapport/Att-göra-lista
Handboken börjar ta form, men det finns mycket kvar att göra. Flera av kapitlen behöver utökas och alla behöver finjusteras och kvalitetskollas.
Kapitlet om härskartekniker ser färdigt ut, men jag funderar på att gå igenom härskarteknikerna punkt för punkt och ge tips för hur de kan se ut och tydliggöra hur de är relevanta för den här handbokens tema. Jag bör nog inte använda konkreta politiska exempel, det skulle motverka målet att vara ideologiskt obunden. Jag bör alltså skriva generiska exempel som man sen själv kan avgöra ifall de passar in i konkreta sammanhang man sedan stöter på.
Kapitlet om att söka efter statliga dokument är ett hafsverk, men bara tanken på att försöka förbättra det gör mig trött. Men det måste lik förbannat göras. Övriga kapitel på samma tema behöver också skapas. Det enda jag i nuläget har kunskaper att skriva själv är det om böcker. Dessa kapitel kanske borde kopplas samman med kapitlet om att använda källor...
Kapitlet om Wiki och Wikipedia behöver fixas till, slutklämmen tror jag ställer wikikonceptet i allt för dålig dager, en mer konkret beskrivning av varför de är bra saker behövs. Jag har hört att Wikipedia har bra kvalitetskontroll, jag bör således läsa på om denna och redogöra för den i handboken.
De planerade kapitlen "Allt det andra" och "Ströläsning" är antagligen överflödiga. Jag borde förstärka dessa koncept i texterna i övriga kapitel istället. Låter det stå kvar i innehållsförteckningen tills vidare så att jag inte glömmer bort dem.
Jag är inte längre säker på vad jag tänkte när jag satte rubrikerna "Statistiskt tänkande" och "Diskurs utan polemik". Statistisk tänkande får dock stå kvar i innehållsförteckningen, jag har en känsla av att det är ett frö som går att utveckla, kanske med hjälp av vissa böcker jag har kvar sen jag gick en kort kurs i idéhistoria och vetenskapsteori på universitetet.
Kapitlet om Terminologi måste gå att göra bättre... Kapitlet om sökmotorer orkar jag inte tänka på just nu. Det känns lite halvhafsigt.
Kapitlet om Boolesk söklogik behöver göras mindre googlecentrisk, i övrigt tror jag att det är rätt klart.
Kapitlet om bloggar och gammelmedia känns nog som det mest färdiga än så länge.
Jag behöver folk som kvalitetskollar och ger förslag. Någon?
Kapitlet om härskartekniker ser färdigt ut, men jag funderar på att gå igenom härskarteknikerna punkt för punkt och ge tips för hur de kan se ut och tydliggöra hur de är relevanta för den här handbokens tema. Jag bör nog inte använda konkreta politiska exempel, det skulle motverka målet att vara ideologiskt obunden. Jag bör alltså skriva generiska exempel som man sen själv kan avgöra ifall de passar in i konkreta sammanhang man sedan stöter på.
Kapitlet om att söka efter statliga dokument är ett hafsverk, men bara tanken på att försöka förbättra det gör mig trött. Men det måste lik förbannat göras. Övriga kapitel på samma tema behöver också skapas. Det enda jag i nuläget har kunskaper att skriva själv är det om böcker. Dessa kapitel kanske borde kopplas samman med kapitlet om att använda källor...
Kapitlet om Wiki och Wikipedia behöver fixas till, slutklämmen tror jag ställer wikikonceptet i allt för dålig dager, en mer konkret beskrivning av varför de är bra saker behövs. Jag har hört att Wikipedia har bra kvalitetskontroll, jag bör således läsa på om denna och redogöra för den i handboken.
De planerade kapitlen "Allt det andra" och "Ströläsning" är antagligen överflödiga. Jag borde förstärka dessa koncept i texterna i övriga kapitel istället. Låter det stå kvar i innehållsförteckningen tills vidare så att jag inte glömmer bort dem.
Jag är inte längre säker på vad jag tänkte när jag satte rubrikerna "Statistiskt tänkande" och "Diskurs utan polemik". Statistisk tänkande får dock stå kvar i innehållsförteckningen, jag har en känsla av att det är ett frö som går att utveckla, kanske med hjälp av vissa böcker jag har kvar sen jag gick en kort kurs i idéhistoria och vetenskapsteori på universitetet.
Kapitlet om Terminologi måste gå att göra bättre... Kapitlet om sökmotorer orkar jag inte tänka på just nu. Det känns lite halvhafsigt.
Kapitlet om Boolesk söklogik behöver göras mindre googlecentrisk, i övrigt tror jag att det är rätt klart.
Kapitlet om bloggar och gammelmedia känns nog som det mest färdiga än så länge.
Jag behöver folk som kvalitetskollar och ger förslag. Någon?
söndag 4 januari 2009
Wikipedia och wikikonceptet
Vad är en wiki? Jag låter Wikipedias egen sida om Wiki förklara:
Wikipedia är en öppen wiki, det har både positiva och negativa sidor. Wikipedia kunde aldrig ha blivit en så utförlig gratisencyklopedi om inte privatpersoner kunnat delta i att sammanställa dess information. Nackdelen är att sidor som rör ideologiskt känsliga ämnen tenderar att bli ändrade fram och tillbaka av respektive sidor i debatten. Wikpedia är i min erfarenhet en väldigt bra encyklopedi, mycket utförlig och med nitisk källförteckning. Det hindrar inte att vissa ämnen bör läsas med kritiskt öga. För att ta ett exempel som för de flesta av oss ser som ideologiskt oviktigt, men som skapade ett uppror bland wikanvändare från mer konservativa kulturer, så kan jag nämna kompositören Pyotr Ilyich Tchaikovsky. Hans homosexualitet ledde till en febril debatt (som verkar ha försvunnit nu) kring artikeln, det fanns de som ansåg att det var förtal att säga att han var homosexuell, vilket gjorde att många blev förbannade över att de dristade sig till att påstå att det skulle vara förtal att kalla någon homosexuell, och så vidare.
Det finns flera öppna wikis. Alla har samma nackdelar som jag beskriver med Wikipedia som exempel. Wikileaks är en, en wiki som är till för att anonymt kunna lägga ut saker som andra med tveksamma motiv vill mörka. Wikileaks har både haft en viktig roll för demokratin samtidigt som den av sin natur som öppen wiki löper en hiskelig risk att missbrukas. Är de därmed helt oanvändbara då? Jag vill påstå att nej, det är de inte. Man kan använda sig av Internet för att efterforska i sannolikheten av det man hittar på en wiki. När man väl hittat en artikel man vill undersöka vidare så har man även hittat sökorden man kan använda för det. Knep för hur man kan utröna ett påståendes sannolikhet gås igenom i senare kapitel, bland andra det om manipulationsteknik.
http://xkcd.com/214/
Terminologi <<< Föregående kapitel
En wiki, från hawaiianskans ord för snabb, är en webbplats där sidorna kan redigeras av besökarna själva. Uppmärkningen av länkar, typsnitt och annat görs med ett speciellt uppmärkningsspråk som är avsett att vara enklare att använda än HTML. Med ordet wiki syftas oftast på en öppen wiki där allmänheten har tillgång och alla besökare hjälps åt att skriva och förbättra sidornas innehåll, men det förekommer även wikier där vem som helst kan läsa, men bara handhavaren av webbplatsen har möjlighet att skriva. I dessa fall är wikisystemet bara ett smidigt sätt att sköta en webbplats. [...] - http://sv.wikipedia.org/wiki/WikiWikimodellen använder sig ofta av korsreferenser medelst länkar, vilket går att se i citatet. Att surfa på en wiki som Wikipedia kan vara mycket fängslande, man blir hela tiden nyfiken på nya begrepp och vidare fördjupningar. Det händer ofta att man blir sittandes i timmar och utforskar allsköns underbar information.
Wikipedia är en öppen wiki, det har både positiva och negativa sidor. Wikipedia kunde aldrig ha blivit en så utförlig gratisencyklopedi om inte privatpersoner kunnat delta i att sammanställa dess information. Nackdelen är att sidor som rör ideologiskt känsliga ämnen tenderar att bli ändrade fram och tillbaka av respektive sidor i debatten. Wikpedia är i min erfarenhet en väldigt bra encyklopedi, mycket utförlig och med nitisk källförteckning. Det hindrar inte att vissa ämnen bör läsas med kritiskt öga. För att ta ett exempel som för de flesta av oss ser som ideologiskt oviktigt, men som skapade ett uppror bland wikanvändare från mer konservativa kulturer, så kan jag nämna kompositören Pyotr Ilyich Tchaikovsky. Hans homosexualitet ledde till en febril debatt (som verkar ha försvunnit nu) kring artikeln, det fanns de som ansåg att det var förtal att säga att han var homosexuell, vilket gjorde att många blev förbannade över att de dristade sig till att påstå att det skulle vara förtal att kalla någon homosexuell, och så vidare.
Det finns flera öppna wikis. Alla har samma nackdelar som jag beskriver med Wikipedia som exempel. Wikileaks är en, en wiki som är till för att anonymt kunna lägga ut saker som andra med tveksamma motiv vill mörka. Wikileaks har både haft en viktig roll för demokratin samtidigt som den av sin natur som öppen wiki löper en hiskelig risk att missbrukas. Är de därmed helt oanvändbara då? Jag vill påstå att nej, det är de inte. Man kan använda sig av Internet för att efterforska i sannolikheten av det man hittar på en wiki. När man väl hittat en artikel man vill undersöka vidare så har man även hittat sökorden man kan använda för det. Knep för hur man kan utröna ett påståendes sannolikhet gås igenom i senare kapitel, bland andra det om manipulationsteknik.
http://xkcd.com/214/
Terminologi <<< Föregående kapitel
söndag 21 december 2008
Sökmotorer - en introduktion
Sökmotor - En hemsida på Internet som man kan använda för att söka efter dokument och andra hemsidor.
Det finns många sökmotorer. Den mest kända och den alla verkar lita på är Google. Jag är inte så säker på att man gör rätt i att lita blint på en enda källa, ens när deras policy inleds med "Don't be evil". Men det finns ju alternativ.
Sökmotorer är nyckeln till att hitta på Internet. Det finns allmänna sökmotorer och det finns sökmotorer inriktade på specifika teman. Hur man använder dem effektivt gås igenom i nästa kapitel, Boolesk söklogik. Än så länge är den lite Google-specifik, men det ska jag se över när jag orkar läsa på om hur andra sökmotorer använder Booleska operatorer. Det mesta som står där om Google används antagligen som standard.
Altavista har sina egna sökfunktioner som går att läsa om här.
Eniros sökfunktioner gås igenom här.
Googles här.
Infoos här.
Sesams här.
Och Yahoos, här.
Orsaken till att jag tror att det kan vara ett misstag att lita på bara en sökmotor är att man som ägare av en sökmotor kan rikta sökningar. Se till att den synvinkel man vill ska förmedlas alltid hamnar högst upp bland sökresultaten, och att de man vill rikta uppmärksamheten från hamnar på sidan 150 eller inte kommer med alls. Åtminstone Google och Yahoo använder ett system som kallas för PageRank, PageRank gör så att sidor som länkas till ofta från andra sidor hamnar högre upp i sökresultaten. Det betyder att i varje sökning så hamnar de mest populära sidorna som stämmer med dina sökkriterier alltid högst upp i resultatlistan. Det är sålunda inte alls säkert att det inte finns en hemsida som är ännu mer intressant för dig på sidan sju av sökresultaten än det gör på första sidan. Det går dock att komma de intressanta sidorna närmare genom att göra sin sökning mer specifik, det är det nästa kapitel handlar om.
Men, om du har svårt att hitta det du söker medelst en sökmotor trots kreativt fifflande med söktermerna eller om det är ett infekterat ämne, testa en annan sökmotor.
Inledning <<< Föregående kapitel
Det finns många sökmotorer. Den mest kända och den alla verkar lita på är Google. Jag är inte så säker på att man gör rätt i att lita blint på en enda källa, ens när deras policy inleds med "Don't be evil". Men det finns ju alternativ.
Sökmotorer är nyckeln till att hitta på Internet. Det finns allmänna sökmotorer och det finns sökmotorer inriktade på specifika teman. Hur man använder dem effektivt gås igenom i nästa kapitel, Boolesk söklogik. Än så länge är den lite Google-specifik, men det ska jag se över när jag orkar läsa på om hur andra sökmotorer använder Booleska operatorer. Det mesta som står där om Google används antagligen som standard.
Altavista har sina egna sökfunktioner som går att läsa om här.
Eniros sökfunktioner gås igenom här.
Googles här.
Infoos här.
Sesams här.
Och Yahoos, här.
Orsaken till att jag tror att det kan vara ett misstag att lita på bara en sökmotor är att man som ägare av en sökmotor kan rikta sökningar. Se till att den synvinkel man vill ska förmedlas alltid hamnar högst upp bland sökresultaten, och att de man vill rikta uppmärksamheten från hamnar på sidan 150 eller inte kommer med alls. Åtminstone Google och Yahoo använder ett system som kallas för PageRank, PageRank gör så att sidor som länkas till ofta från andra sidor hamnar högre upp i sökresultaten. Det betyder att i varje sökning så hamnar de mest populära sidorna som stämmer med dina sökkriterier alltid högst upp i resultatlistan. Det är sålunda inte alls säkert att det inte finns en hemsida som är ännu mer intressant för dig på sidan sju av sökresultaten än det gör på första sidan. Det går dock att komma de intressanta sidorna närmare genom att göra sin sökning mer specifik, det är det nästa kapitel handlar om.
Men, om du har svårt att hitta det du söker medelst en sökmotor trots kreativt fifflande med söktermerna eller om det är ett infekterat ämne, testa en annan sökmotor.
Inledning <<< Föregående kapitel
lördag 13 december 2008
Bloggar och "gammelmedia"
"Gammelmedia" har blivit ett populärt, något nedvärderande, uttryck för traditionell nyhetsmedia. Man syftar då främst på papperstidningar och tv-sändningar, men även de etablerade tidningarnas hemsidor på nätet.
Det finns ett visst förakt gentemot traditionell media i bloggvärlden (även kallad Bloggosfären). En orsak till detta är också orsaken till att det här kapitlet är placerat just efter kapitlet om konceptet Wiki.
Internet har gett upphov till många verktyg som skulle kunna utveckla nyhetsrapporteringen drastiskt. Man skulle kunna fälla in länkar i texten som leder till referenser, förklaringar och mer djupgående information, precis så som en wiki ofta är uppbyggd. När en tidning lägger upp sin nyheter på nätet är de inte längre begränsade när det gäller textmängd. Datorminnen och hårdiskar är redan på en nivå att mängden utrymme all text i stockholms stadsbibliotek skulle ta upp är ytterst försumbart och bandbredden som behövs ligger inte långt efter och är redan fullt tillräcklig, reklamen använder redan flera gånger mer bandbredd än brödtext kan ta upp. Jag var länge frustrerad över att inte tidningarnas hemsidor anammade länkningsbenägenheten som man kan se i exempelvis Wikipedia. De flesta dokument som refereras till i tidningar och bloggar finns ju ofta utlagda på nätet. Exempelvis; utskottsbetänkanden, lagar, förordningar och svar från rådgivande organ finns på nätet. Man kan ju ofta enkelt hitta dessa själva, men det hör till god netikett att bifoga en länk.
Än idag skyr tidningarna detta behändiga sätt att bygga upp sina artiklar på. Detta är dock fullt anammat av de bloggare som är seriösa med att de vill delta i samhällsdebatten. Ett blogginlägg idag är inte bara en persons åsikter, det är fyllt av korsreferenser, med länkar behändigt insprängda i sitt rätta sammanhang mitt i löptexten.
Missförstå mig inte. Jag anser att traditionell media behövs, med reportern som ger sig in i eldlinjen och rapporterar där gemene bloggare inte skulle våga sätta en fot, som har licens och mod att ge sig in bakom låsta dörrar och granska. Traditionell media är enligt min åsikt inte förlegade. Men de behöver ta sig i kragen och sluta vara "gammelmedia"!
Bloggarnas nackdel är att de ofta är inriktat på ett specifikt intresse. Länkarna leder för det mesta till källor som styrker bloggarens åsikter och man ser sällan en blogg som försöker hävda att de håller på med objektiv rapportering, även om det säkerligen finns sådana. Men faktum är att när det gäller presentation har de sedan länge gått om traditionell media. Det finns inte längre någon ursäkt för att presentera nyheter i översiktdoser och förvänta sig att läsaren ska svälja det som rapporteras utan att annan styrkande dokumentation görs lätt tillgänglig. Och det finns inte heller längre någon ursäkt för en väljare att nöja sig med att göra sitt val baserat på det som sägs i traditionella mediers debatter. Bloggarna har blivit ett viktigt komplement till traditionell media, de ger oberoende analyser och belyser nya aspekter och infallsvinklar. Ett bra exempel på bloggarnas värde är Riverbend, en irakisk kvinna som rapporterade om sina upplevelser av Irak-kriget, tills inläggen slutade komma strax efter att hon rapporterat att hon och hennes familj flytt till Syrien. Bloggar kommer att fortsätta vara ett viktigt komplement, även när "gammelmedia" tagit sig i kragen.
http://xkcd.com/386/
Kommentarer är idag en viktig del av både bloggar och en del av nättidningarna. Det är alltid bra att skumma igenom kommentarerna. Var artikeln eller blogginlägget något du håller med helt och fullt om? Verkar allt stämma? Kommentararerna innehåller i regel mycket som bara kan beskrivas som "tjafs", men det gömmer sig nästan alltid väl genomtänkta invändningar som är värda att titta närmare på. Ibland till och med med länkar. Dessa kommentarer kan ge en riktvisare om vad för ytterligare information och aspekter man bör sätta sig in i, potential för nya sökfraser man kan formulera för att få reda på än mer.
Bloggar finns i alla möjliga smaker. Det finns akademiker och forskare som skriver om sitt arbete och sina fynd, miljöintresserade som recenserar energisnåla och på andra sätt miljövänliga alternativ, samhällsintresserade som sammanställer och analyserar nyheter och samhällsdebatten, sjuka som visar sjukvården inifrån, med mera, och det finns en uppsjö av bloggar av tonåringar som handlar om mode, popkultur och hur fulla de var på senaste festen. Jag har ofta hört politiker och proffstyckare påstå att bloggosfären undantagslöst består av en samling omogna tonåringar. Felet med det påståendet är att konceptet Blogg inte är en genre. Bloggen är ett medium. Precis som det finns skvallerpress och dagstidningar, Harlequinsnusk och Doris Lessing, finns det bloggar som är väl genomtänkta likväl som det finns bloggar om vilken buske person X spydde i på senaste festen. Den kritik som jag sett riktas mot bloggarna är i mina ögon väldigt underlig. Den är lite som att säga att alla böcker är harlequinsnusk, det är faktiskt nästan som att påstå att det inte finns facklitteratur för att det finns skvallerpress...
Wiki och Wikipedia <<< Föregående kapitel
Det finns ett visst förakt gentemot traditionell media i bloggvärlden (även kallad Bloggosfären). En orsak till detta är också orsaken till att det här kapitlet är placerat just efter kapitlet om konceptet Wiki.
Internet har gett upphov till många verktyg som skulle kunna utveckla nyhetsrapporteringen drastiskt. Man skulle kunna fälla in länkar i texten som leder till referenser, förklaringar och mer djupgående information, precis så som en wiki ofta är uppbyggd. När en tidning lägger upp sin nyheter på nätet är de inte längre begränsade när det gäller textmängd. Datorminnen och hårdiskar är redan på en nivå att mängden utrymme all text i stockholms stadsbibliotek skulle ta upp är ytterst försumbart och bandbredden som behövs ligger inte långt efter och är redan fullt tillräcklig, reklamen använder redan flera gånger mer bandbredd än brödtext kan ta upp. Jag var länge frustrerad över att inte tidningarnas hemsidor anammade länkningsbenägenheten som man kan se i exempelvis Wikipedia. De flesta dokument som refereras till i tidningar och bloggar finns ju ofta utlagda på nätet. Exempelvis; utskottsbetänkanden, lagar, förordningar och svar från rådgivande organ finns på nätet. Man kan ju ofta enkelt hitta dessa själva, men det hör till god netikett att bifoga en länk.
Än idag skyr tidningarna detta behändiga sätt att bygga upp sina artiklar på. Detta är dock fullt anammat av de bloggare som är seriösa med att de vill delta i samhällsdebatten. Ett blogginlägg idag är inte bara en persons åsikter, det är fyllt av korsreferenser, med länkar behändigt insprängda i sitt rätta sammanhang mitt i löptexten.
Missförstå mig inte. Jag anser att traditionell media behövs, med reportern som ger sig in i eldlinjen och rapporterar där gemene bloggare inte skulle våga sätta en fot, som har licens och mod att ge sig in bakom låsta dörrar och granska. Traditionell media är enligt min åsikt inte förlegade. Men de behöver ta sig i kragen och sluta vara "gammelmedia"!
Bloggarnas nackdel är att de ofta är inriktat på ett specifikt intresse. Länkarna leder för det mesta till källor som styrker bloggarens åsikter och man ser sällan en blogg som försöker hävda att de håller på med objektiv rapportering, även om det säkerligen finns sådana. Men faktum är att när det gäller presentation har de sedan länge gått om traditionell media. Det finns inte längre någon ursäkt för att presentera nyheter i översiktdoser och förvänta sig att läsaren ska svälja det som rapporteras utan att annan styrkande dokumentation görs lätt tillgänglig. Och det finns inte heller längre någon ursäkt för en väljare att nöja sig med att göra sitt val baserat på det som sägs i traditionella mediers debatter. Bloggarna har blivit ett viktigt komplement till traditionell media, de ger oberoende analyser och belyser nya aspekter och infallsvinklar. Ett bra exempel på bloggarnas värde är Riverbend, en irakisk kvinna som rapporterade om sina upplevelser av Irak-kriget, tills inläggen slutade komma strax efter att hon rapporterat att hon och hennes familj flytt till Syrien. Bloggar kommer att fortsätta vara ett viktigt komplement, även när "gammelmedia" tagit sig i kragen.
http://xkcd.com/386/
Kommentarer är idag en viktig del av både bloggar och en del av nättidningarna. Det är alltid bra att skumma igenom kommentarerna. Var artikeln eller blogginlägget något du håller med helt och fullt om? Verkar allt stämma? Kommentararerna innehåller i regel mycket som bara kan beskrivas som "tjafs", men det gömmer sig nästan alltid väl genomtänkta invändningar som är värda att titta närmare på. Ibland till och med med länkar. Dessa kommentarer kan ge en riktvisare om vad för ytterligare information och aspekter man bör sätta sig in i, potential för nya sökfraser man kan formulera för att få reda på än mer.
Bloggar finns i alla möjliga smaker. Det finns akademiker och forskare som skriver om sitt arbete och sina fynd, miljöintresserade som recenserar energisnåla och på andra sätt miljövänliga alternativ, samhällsintresserade som sammanställer och analyserar nyheter och samhällsdebatten, sjuka som visar sjukvården inifrån, med mera, och det finns en uppsjö av bloggar av tonåringar som handlar om mode, popkultur och hur fulla de var på senaste festen. Jag har ofta hört politiker och proffstyckare påstå att bloggosfären undantagslöst består av en samling omogna tonåringar. Felet med det påståendet är att konceptet Blogg inte är en genre. Bloggen är ett medium. Precis som det finns skvallerpress och dagstidningar, Harlequinsnusk och Doris Lessing, finns det bloggar som är väl genomtänkta likväl som det finns bloggar om vilken buske person X spydde i på senaste festen. Den kritik som jag sett riktas mot bloggarna är i mina ögon väldigt underlig. Den är lite som att säga att alla böcker är harlequinsnusk, det är faktiskt nästan som att påstå att det inte finns facklitteratur för att det finns skvallerpress...
Wiki och Wikipedia <<< Föregående kapitel
fredag 5 december 2008
Manipulationstekniker
Jag utgår när jag beskriver Manipulationstekniker främst från sociologens Berit Ås lista som hon skapade i syfte att synliggöra hur kvinnan trycks ner på arbetsplatsen, och kompletteringar formulerade av Elaine Bergqvist. Berit ÅS kallade dessa manipulationstekniker för härskartekniker. Härskarteknik är kanske ett för starkt ord i detta sammanhang, men man kan använda insikt om dessa manipulationstekniker för att förstå hur manipulation går till, även om Berit Ås syfte var att belysa hur kvinnor trycktes ned på arbetsplatsen så är manipulationsteknikerna hon och Elaine beskriver giltiga i alla sammanhang där kommunikation förekommer, oavsett vilka kön som är inblandade. Jag börjar med ett citat från Wikipedias sida om Berit Ås lista av det hon kallar för härskartekniker.
Härskarteknikerna som de definierades av Berit Ås, hädanefter kallade manipulationstekniker för att de ska passa bättre in i sammanhanget, är:
Manipulation figurerar överallt i vårt vardagliga liv, för det mesta används den undermedvetet. Att vara medveten om hur manipulation fungerar kan inte bara underlätta ditt liv, denna medvetenhet kan även användas som verktyg för att utröna ett uttalandes sannolikhet. Manipulation används nämligen i regel som substitut för saklig argumentation. De är ett sätt att föra fokuset bort från viktiga detaljer, de sätter krokben för tankeprocessen genom att väcka ilska, skam eller förvirring. Manipulation handlar om att vilseleda. Om man är väl bekant med manipulationstekniker blir man således svårare att vilseleda. Som sagt så är manipulerar folk inte alltid medvetet och det är inte alls säkert att det handlar om illvilja och önskan att skada, det är lätt att tro att man bör ha överseende i dessa fall. Men manipulationstekniker verkar missledande oavsett om de är medvetna eller ej och det är därmed inte konstruktivt att underlåta sig att använda analys av manipulationstekniker bara för att den som använder dem menar väl och gör det omedvetet.
Att leta efter manipulationstekniker kan som sagt vara ett sätt att analysera sannolikheten för att ett uttalande är genomtänkt och sant. Samtidigt så bör man vara försiktig, i alla typer av analys finns risken att man drar den för långt. Det gäller att lära sig att avgöra när man har att göra med manipulation, och när det handlar om frustration, eller för den delen bara dåliga uttrycks-vanor. Ett sätt att försöka avgöra detta är att gå tillbaka och analysera tidigare uttalanden. Vad har samma person sagt tidigare i frågan, och hur sa han eller hon det? Om det rör sig om dåliga uttrycks-vanor är mitt råd att man söker en annan källa och om andra källor är svåra att hitta får man helt enkelt dubbelkolla om det finns fakta bakom alla uttalanden som man är intresserade av.
Jag bör också påpeka att det i de sammanhang som denna handbok berör inte spelar så stor roll om någon använder manipulationstekniker medvetet eller ej, manipulationstekniker verkar vilseledande oavsett om de används medvetet eller ej. Ofta när jag analyserar manipulativa uttalande så inser jag att den som använder dem inte alls vill manipulera, utan kommer från en frustration över att någon annan inte förstått en synvinkel. Då verkar Manipulationstekniken mot även den som använder den, om någon inte har förstått ett koncept kommer denne inte förstå det bättre om man blir irriterad. Ibland kan således manipulationstekniken vara ett tecken på att man behöver ta ett steg tillbaka och fundera över vad den andre faktiskt försöker säga från ett nytt perspektiv. För att bemöta ett argument måste man först förstå argumentet.
Att analysera manipulationstekniker ser ju inte nödvändigtvis igenom direkta lögner. Man kan ljuga som en borstbindare utan att använda direkt märkbara manipulationstekniker. Det är där jag tänker mig att statistiskt tänkande kommer in i bilden. (Mer om statistiskt tänkande när jag lyckats formulera vad jag menar.)
Det finns även en risk att man ser manipulationstekniker där de inte finns, främst då påförande skuld och skam. Det gäller att vara vaken och medveten om sina egna reaktioner och känslor. Man måste hela tiden fråga sig själv, gör de där påståendena mig arg för att de faktiskt är skrivna för att reta upp mig så att jag slutar tänka, eller blir jag irriterad därför att påståendena säger emot mina egna åsikter?
Politikernas mest använda manipulationsteknik är undanhållande av information. Om man ser en debatt så kan man tro att en av de mer personligt riktade manipulationsteknikerna är mest vanlig. Men när man tänker efter så inser man att effekten av politikernas käbblande blir att man får reda på väldigt lite faktisk information om vad de talar för eller emot. Det är det som gör att de medelst semantiska hårklyverier kan vifta bort väldigt mycket av det som sagts. Jag påpekar i kapitlet om bloggar och "gammelmedia" att det egentligen inte finns någon orsak till att vi ska nöja oss med snabba, ytliga genomgångar som är lätta att vinkla när verktyget för att både läsa och skriva vettiga presentationer finns i varje hem. Det finns ingen orsak att vi ska nöja oss med mindre från våra politiker heller. När de refererar till en undersökning, utskottstänkande, händelse, vad som helst, så finns det inte längre någon orsak att inte kräva en sammanfattning på nätet som länkar till berörda och nämnda dokument.
Många av politikerna gillar inte internet. Det har gjort Undanhållande av information så mycket svårare.
Så. Puh. Konstruktiv kritik (framförd på ett trevligt sätt) mottages med stor tacksamhet.
Tillägg: Jag har blivit rekommenderad en bok: Robert Greene: The 48 LAWS of POWER, Profile books Ltd, 2002, 1861972784. Jag har ingen aning om vilken infallsvinkel den har, men iallafall.
Bloggar och gammelmedia <<< Föregående färdiga kapitel
"Härskarteknik syftar på olika sociala manipulationer varmed en dominant grupp behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot personer från andra grupper." - http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4rskarteknik
Härskarteknikerna som de definierades av Berit Ås, hädanefter kallade manipulationstekniker för att de ska passa bättre in i sammanhanget, är:
- Osynliggörande
- Förlöjligande
- Undanhållande av information
- Dubbelbestraffning
- Påförande av skuld och skam
- Objektifiering
- Aggression eller hot om aggression
- Projiceringsmetoden - Du klagar på något men får själv skulden för det du påtalar. Den som använder denna metod tror sig ofta vara allvetande, lida av ett Messiaskomplex.
- Komplimangsmetoden - En vänlig härskarteknik som inleds med en komplimang. Syftet är att få dig att göra något utöver det förväntade, men kvar blir en olustkänsla trots komplimangen.
- Stereotypmodellen - Du blir bestraffad eller negativt särbehandlad när du gör något utöver det som förväntas.
- Självförvållad härskarteknik - Du ger ett osäkert intryck med ditt tonläge och kroppsspråk. Du förminskar dig själv och det du säger, "härskaren" får därmed ett överläge.
- Uteslutningsmetoden - Du blir inte sedd när du borde bli sedd, i ett samtal eller i en debatt, eller när till exempel ditt tal på bröllopet "glöms bort".
- Hierarkimetoden - Innebär att man använder ett överläge eller ett underläge för att tysta någon. Det kan vara chefen som förtrycker sina anställda, men faktiskt också tvärtom.
- Tidsmetoden - Många använder tid för att tysta ned andra: "Jag är äldre än vad du är" eller "Jag har varit med längre i det här gänget än vad du har varit".
Manipulation figurerar överallt i vårt vardagliga liv, för det mesta används den undermedvetet. Att vara medveten om hur manipulation fungerar kan inte bara underlätta ditt liv, denna medvetenhet kan även användas som verktyg för att utröna ett uttalandes sannolikhet. Manipulation används nämligen i regel som substitut för saklig argumentation. De är ett sätt att föra fokuset bort från viktiga detaljer, de sätter krokben för tankeprocessen genom att väcka ilska, skam eller förvirring. Manipulation handlar om att vilseleda. Om man är väl bekant med manipulationstekniker blir man således svårare att vilseleda. Som sagt så är manipulerar folk inte alltid medvetet och det är inte alls säkert att det handlar om illvilja och önskan att skada, det är lätt att tro att man bör ha överseende i dessa fall. Men manipulationstekniker verkar missledande oavsett om de är medvetna eller ej och det är därmed inte konstruktivt att underlåta sig att använda analys av manipulationstekniker bara för att den som använder dem menar väl och gör det omedvetet.
Att leta efter manipulationstekniker kan som sagt vara ett sätt att analysera sannolikheten för att ett uttalande är genomtänkt och sant. Samtidigt så bör man vara försiktig, i alla typer av analys finns risken att man drar den för långt. Det gäller att lära sig att avgöra när man har att göra med manipulation, och när det handlar om frustration, eller för den delen bara dåliga uttrycks-vanor. Ett sätt att försöka avgöra detta är att gå tillbaka och analysera tidigare uttalanden. Vad har samma person sagt tidigare i frågan, och hur sa han eller hon det? Om det rör sig om dåliga uttrycks-vanor är mitt råd att man söker en annan källa och om andra källor är svåra att hitta får man helt enkelt dubbelkolla om det finns fakta bakom alla uttalanden som man är intresserade av.
Jag bör också påpeka att det i de sammanhang som denna handbok berör inte spelar så stor roll om någon använder manipulationstekniker medvetet eller ej, manipulationstekniker verkar vilseledande oavsett om de används medvetet eller ej. Ofta när jag analyserar manipulativa uttalande så inser jag att den som använder dem inte alls vill manipulera, utan kommer från en frustration över att någon annan inte förstått en synvinkel. Då verkar Manipulationstekniken mot även den som använder den, om någon inte har förstått ett koncept kommer denne inte förstå det bättre om man blir irriterad. Ibland kan således manipulationstekniken vara ett tecken på att man behöver ta ett steg tillbaka och fundera över vad den andre faktiskt försöker säga från ett nytt perspektiv. För att bemöta ett argument måste man först förstå argumentet.
Att analysera manipulationstekniker ser ju inte nödvändigtvis igenom direkta lögner. Man kan ljuga som en borstbindare utan att använda direkt märkbara manipulationstekniker. Det är där jag tänker mig att statistiskt tänkande kommer in i bilden. (Mer om statistiskt tänkande när jag lyckats formulera vad jag menar.)
Det finns även en risk att man ser manipulationstekniker där de inte finns, främst då påförande skuld och skam. Det gäller att vara vaken och medveten om sina egna reaktioner och känslor. Man måste hela tiden fråga sig själv, gör de där påståendena mig arg för att de faktiskt är skrivna för att reta upp mig så att jag slutar tänka, eller blir jag irriterad därför att påståendena säger emot mina egna åsikter?
Politikernas mest använda manipulationsteknik är undanhållande av information. Om man ser en debatt så kan man tro att en av de mer personligt riktade manipulationsteknikerna är mest vanlig. Men när man tänker efter så inser man att effekten av politikernas käbblande blir att man får reda på väldigt lite faktisk information om vad de talar för eller emot. Det är det som gör att de medelst semantiska hårklyverier kan vifta bort väldigt mycket av det som sagts. Jag påpekar i kapitlet om bloggar och "gammelmedia" att det egentligen inte finns någon orsak till att vi ska nöja oss med snabba, ytliga genomgångar som är lätta att vinkla när verktyget för att både läsa och skriva vettiga presentationer finns i varje hem. Det finns ingen orsak att vi ska nöja oss med mindre från våra politiker heller. När de refererar till en undersökning, utskottstänkande, händelse, vad som helst, så finns det inte längre någon orsak att inte kräva en sammanfattning på nätet som länkar till berörda och nämnda dokument.
Många av politikerna gillar inte internet. Det har gjort Undanhållande av information så mycket svårare.
Så. Puh. Konstruktiv kritik (framförd på ett trevligt sätt) mottages med stor tacksamhet.
Tillägg: Jag har blivit rekommenderad en bok: Robert Greene: The 48 LAWS of POWER, Profile books Ltd, 2002, 1861972784. Jag har ingen aning om vilken infallsvinkel den har, men iallafall.
Bloggar och gammelmedia <<< Föregående färdiga kapitel
onsdag 3 december 2008
Inledning
Till höger, under rubriken index, finns länkar till de kapitel som finns upplagda än så länge som går att använda om du inte alltid vill gå tillbaka till innehållsförteckningen. Varje kapitel har en länk till innehållsförteckningen, föregående kapitel samt nästa kapitel i kapitlets slut.
Internet - Det demokratiska verktyget
Den här bloggen är en slags politisk handling som saknar en direkt ideologisk inriktning. Jag är en gräsrot som följt debatter och bloggar och sett hur diskursen på nätet utvecklat människors sätt att tänka och sett dem gå från att se världen i svartvitt till att se gråskalorna, och vidare för att se alla nyanser och färger som krävs för att beskriva människans underbara, skrämmande och hiskeliga komplicerade samhälle. Tyvärr är det inte alla som har hängt med i utvecklingen, som inte ser internet som det otroliga demokratiska verktyg som det är. Det är fullt förståeligt, de som behärskar internet idag är alla djupt intresserade av tekniken och förälskade i informationsflödet. Den här bloggen är ett försök att sammanställa en handbok i internet som demokratiskt verktyg för de som inte haft tid, intresse eller ork att sätta sig in i alla dess funktioner och se hur viktigt verktyg det har kommit att bli för oss gräsrötter som vill ha mer grund för hur vi lägger vår röst än de manipulativa och intetsägande debatterna i media.
Internet är fullt av information, där finns forskningsrapporter, lagböcker, litteratur och matrecept. Trevliga saker likväl som otrevliga saker. Allt man kan tänka sig, det gäller bara att hitta det. Och hur man gör det är precis vad den här handboken handlar om.
Den här handboken är förstås inte heltäckande, den får ses som en grundkurs i att hantera informationsbruset. Det finns saker som inte Det demokratiska verktyget berör, men som man borde hitta själv ganska snabbt om man tar till sig det som handboken förmedlar. Handboken har redan blivit större än jag tänkt mig, och alla kapitel är då inte skrivna än. Men, när du känner dig redo, nöj för allt i världen inte med vad den här handboken förmedlar. Ge dig ut och utforska, kolla upp vad Twitter är, njut av allt det som individer världen över skapat och lagt ut på nätet för allas njutning, ge dig ut på nätet och väx, som så många andra innan dig.
Tack.
Innehållsförteckning
Internet - Det demokratiska verktyget
Den här bloggen är en slags politisk handling som saknar en direkt ideologisk inriktning. Jag är en gräsrot som följt debatter och bloggar och sett hur diskursen på nätet utvecklat människors sätt att tänka och sett dem gå från att se världen i svartvitt till att se gråskalorna, och vidare för att se alla nyanser och färger som krävs för att beskriva människans underbara, skrämmande och hiskeliga komplicerade samhälle. Tyvärr är det inte alla som har hängt med i utvecklingen, som inte ser internet som det otroliga demokratiska verktyg som det är. Det är fullt förståeligt, de som behärskar internet idag är alla djupt intresserade av tekniken och förälskade i informationsflödet. Den här bloggen är ett försök att sammanställa en handbok i internet som demokratiskt verktyg för de som inte haft tid, intresse eller ork att sätta sig in i alla dess funktioner och se hur viktigt verktyg det har kommit att bli för oss gräsrötter som vill ha mer grund för hur vi lägger vår röst än de manipulativa och intetsägande debatterna i media.
Internet är fullt av information, där finns forskningsrapporter, lagböcker, litteratur och matrecept. Trevliga saker likväl som otrevliga saker. Allt man kan tänka sig, det gäller bara att hitta det. Och hur man gör det är precis vad den här handboken handlar om.
Den här handboken är förstås inte heltäckande, den får ses som en grundkurs i att hantera informationsbruset. Det finns saker som inte Det demokratiska verktyget berör, men som man borde hitta själv ganska snabbt om man tar till sig det som handboken förmedlar. Handboken har redan blivit större än jag tänkt mig, och alla kapitel är då inte skrivna än. Men, när du känner dig redo, nöj för allt i världen inte med vad den här handboken förmedlar. Ge dig ut och utforska, kolla upp vad Twitter är, njut av allt det som individer världen över skapat och lagt ut på nätet för allas njutning, ge dig ut på nätet och väx, som så många andra innan dig.
Tack.
Innehållsförteckning
Kapitel 1 >>> Sökmotorer - En introduktion
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
